Sverige räckte inte till i år heller

Ännu ett Elitlopp är över. Som vanligt bjöds vi på fantastisk underhållning. Tyvärr börjar man bli van vid fransk dominans i Elitloppet och detta är fjärde raka franska segern i Sveriges största travlopp. Varför räcker vi inte till? Det blev också lite av revanschens år, bland annat för A Fair Day.

Lite lite smärtar det att vi nu har fyra raka franska vinnare av vårt kära Elitlopp. Senast Sverige tog en seger var när Don Fanucci Zet vann 2021, en dessutom något pandemiföstörd upplaga där fransklaget representerades av Bahia Quesnot och Gelati Cut.

Don Fanucci Zet och Örjan Kihlström. Foto: Jonatan Östlund.

Tufft att rubba franska dominansen, men är det bara race i loppen som fattas för att komma ikapp?

Återigen ser jag många frustrationsuttryck om att vi aldrig kör i loppen och bara vinkar fram favoriter. Det är klart att det körs mer i loppen i Frankrike än i Sverige, men det är ju inte heller som att vi aldrig kör. Världsrekordet Francesco Zet satte utvändigt om Borups Victory i Open Trot i fjol var en tuff kamp hela vägen i ett ursinnigt tempo. Var det inte den typen av tömningar som skulle utveckla hästarna? Det såg vi inte mycket av idag. Det är klart att vi skulle behöva mer körning i svenska lopp, men att det skulle vara det enda som står mellan oss och att slå fransoserna har jag svårt att tro. Antal hästar i träning, pengar som investeras i sporten, satsning på avel m.m. spelar också stor roll. Att antal hästar i träning i Sverige fallit med nästan 20% på tio år är knappast något som hjälper oss.

Jag är helt för ”mer race” i loppen, men ska vi jaga ikapp fransoserna krävs mer än så.

Revanschens år

Det var två revanscher som gladde i år. Dels fick Romain Derieux och Go On Boy revansch på den snöpliga galoppen i fjol och andraplatsen året innan. Det var tredje gången gillt som gällde och nu fick han verkligen visa hur bra han är. Skor på hovarna och den näst snabbaste finaltiden i loppets historia. Den här hästen är helt suverän, en fröjd att se. Segern blev plättlätt till slut och jag lyfter på hatten.

Go On Boy och Romain Derieux. Foto: Jonatan Östlund.

Den revanschen som gladde mig allra mest var Almhedens, Ginmans och A Fair Days revansch. I fjol: utdömda av många som ett ekipage som bara var med för att tillfredsställa publiken, men utan sportslig chans. I år: fyra i finalen, 700 000 kr med sig hem och näst bästa svenska ekipage. Snacka om att täppa till truten på belackarna. Jag såg en del tycka till om att Lisa borde byta kusk efter galoppen i fjol, men Ginman körde suveränt i år och jag har svårt att se någon annan göra det bättre. ”Affe” visade också att han kan duger mot de tuffaste. Det är inte bara en charmig historia om en b-tränare, en häst och en rivningsarbetare, de är uppenbarligen duktiga på riktigt alla tre.

Elisabeth Almheden, foto Jonathan Östlund.

Renässansen – Don Fanucci Zet

Don Fanucci Zet är nog tamejtusan bättre än någonsin, nio år gammal. Trots att han tjänade 1,5 miljoner i fjol så blev man ändå stundtals konfunderad över lite ljumna prestationer där det fattades något. Man hittade i år ett fel i halsen och efter operationen har han varit ruskigt läcker. Andraplatsen i år, trots en våldsam öppning som borde sitta i benen, är helt suverän och jag tror han egentligen är bättre nu än när han vann Elitloppet, eller åtminstone lika bra. Det var bara tuffare motstånd i Go On Boy än vad som bjöds 2021. Don Fanucci Zet, nio år ung, vilken älskvärd häst!

Fransesco Zet. Foto: Martin Langels, ALN

Francesco Zet – en besvikelse

Efter två raka misslyckanden i Elitloppet är det bara att konstatera att någonting håller honom från att prestera i Elitloppet. Om det är uppståndelsen, övernattningen eller någonting annat låter jag vara osagt. Men att det här skulle vara hans max, det köper jag inte. Jag tror man får hålla två tankar i huvudet när det gäller Francesco. Prestationen idag är en besvikelse, och det är svårt för honom att förtjäna epitetet som en av världens bästa när han inte kommer upp i nivå i den här typen av lopp. Samtidigt är jag rätt säker på att han kommer dominera de svenska storloppen i sommar, om man väljer att starta på. Lite som i fjol. Elitloppet blev en flopp och sen studsade han tillbaka med seger i både Norrbottens Stora Pris och Sundsvall Open Trot. Det senare på världsrekord.

Etonnant. Foto: ALN.

Tack för allt Etonnant

2022 års vinnare tackades av efter en sjätteplats i sitt försök. Det var väldigt välförtjänt och fint att få pensionera sig med en avtackning inför den stora publiken. 100 starter och nästan trettio miljoner intjänat, det är respekt.

Tack Anders Malmrot

Allt som allt tycker jag Anders pusslade ihop ett bra lopp, igen. Att slå fjolårets fält, det gick inte och därför var det en tuff uppgift han ställdes inför. Han löste det ändå på ett bra sätt. Jag hoppas att han fortsätter som elitloppsgeneral, men förstår också om han vill lämna vidare facklan, det är ett slitsamt jobb.

Albin Kjellberg, Travcash.se